Nya diagnostiska metoder för att avgöra behov av karotiskirurgi vid symtomatisk karotisstenos

Bakgrund:

Subocklusion är en karotisstenos som är så tät att artären bortom stenosen minskar i storlek (pga sänkt flöde). Nylig forskning har visat att - Subocklusion är vanligt (27% av >50% stenos) - Subocklusion är underdiagnosticerat (ca 20% av subocklusioner diagnosticeras i rutinsjukvård). - Dagens state-of-the-art metod är svårbemästrad och producerar ingen säker diagnos hos 5% av karotisstenoser.

Ett hinder för vidare forskning av subocklusionsdiagnostik är att det saknas relevant referenstest ("Gold standard"). Målsättning: 1) Ta fram ett referenstest för subocklusion, som dock pga sin approach inte kan användas i rutinsjukvård.

2) Analysera sensitivitet och specificitet för metoder som kan användas i rutinsjukvård jämfört med den nya referenstestet. Arbetsplan:

250 patienter med karotisstenos undersöks med DT-angiografi före och efter karotiskirurgi samt ultraljud halskärl, transkraniellt ultraljud och flödes-MR före karotiskirurgi/stentning.

Analys målsättning 1) Förändring av storleken på artären bortom stenosen mellan före och efter operation analyseras - enbart vid subocklusion blir artären större. Analys målsättning 2) Information inhämtat med samtliga preoperativa test jämförs blindat med referenstestet.

Betydelse: Denna studie kommer dels ta fram det referenstest för subocklusion som krävs för akademiska studier; dels testa flera relevanta metoder som skulle kunna vara användbara för enkel diagnostik i rutinsjukvård.

Även om de flesta symptomgivande >50% karotisstenoser ska opereras i rutinsjukvård så är subocklusion ett undantag: Subocklusion rekommenderas konservativ handläggning (Klass 1A). De diagnostiska metoder som tas fram skall alltså användas för att särskilja mellan diagnoser med olika rekommenderad handläggning, och kommer därför omedelbart få stort värde i rutinsjukvård.